Idag svängde vi förbi på Djurmagasinet och köpte akvariepynt. En stor döskalle och lite slangkopplingar blev det. En gammal rot fick lämna plats.
När vi plockade upp roten var det en stackare som inte alls tyckte att det var en bra idé att byta ut huset. Vi som tyckte vi hade koll på våra tre malar/slamsugare. Nu fanns det visst en till, och en hornförsedd en dessutom! Såg ut som en riktig dinosauriefisk! Tur att döskallen blev lika uppskattat av vårt nyupptäckta hornförsedda husdjur, annars hade man inte vågat sova om natten.
Kul också med nästa upptäckt! Vi har slamsugaryngel! Skygg en, eller om det är fler. Men vi såg en på tre cm iaf. Svårt att fota men med lite vilja ser man en här:
Mäktigt med döskallen :).
Kuriosa: Slamsugaren som fick flytta ut ur roten bar kodnamn ”pussmunnen”, en ancistrus, och tillsammans med ”malen malin” mamman/pappan till ynglen.
Jag hade själv två marmorerade scalarer för några år sedan som tävlingsväxte tillsammans, båda övertygade om att just den skulle bli störst. Dom blev helt enorma, med en tredjedel vatten uttömt vid vattenbyten så kunde de inte längre simma upprätt utan fick liksom tippa på sidan – monster! 🙂